iPhones har väl var och varannan person idag, och det dräller in lite sökträffar på just detta. Jag märker inte direkt att intresset för att fotografera med mobilen avtar, det är enkla sätt att få folk att fotografera och fånga känslor utan att vara duktig på att efterbehandla i till exempel Photoshop eller Lightroom.
Tänkte göra ett litet inlägg om några appar jag själv använder.
(Läs mer…)
Förr i tiden när man fotograferade med film så fanns det olika typer av format, t ex 35mm och 120 format. Digitala systemkameror har olika format också, APS-C, (µ)4:3 ((micro)fourthirds) och fullformat (och mellanformat, men det är överkurs). Båda har sina fördelar och nackdelar, man får helt enkelt välja den som man anser passar sitt behov, precis som förr.
Fullformat (fullframe)
Det är den som motsvarar 35mm film till ytan och ärver således skärpedjupesegenskaperna från den analoga världen. Fullformat har ingen beskärelsefaktor (mer om detta nedan). Används främst i proffskameror så som Nikon D700, D3-serien, Canon 5D, 1Ds.
Nikon kallar detta för FX.
APS-C
Det vanligaste formatet och sitter i de flesta instegsmodeller. Skillnaden mot fullformat är storleken på sensorn, vilket medför en beskärelsefaktor (som varierar något). Bekärelsefaktorn uppkommer eftersom det är en mindre sensor som inte använder hela objektivets yta på linserna. Detta betyder att objektiv uppfattas som ”längre”, t ex på Nikon så är det 1.5x beskärelsefaktor. Man tar då objektivets brännvidd och gångrar det med 1.5 – till exempel ett 50mm uppfattas alltså som 75mm.
Nikon kallar detta för DX.
(µ)4:3 ((micro)fourthirds)
Utvecklat av Kodak och Olympus och är ett format som blir allt vanligare då fler kameror börjar använda det. Främst används det i kompaktsystem, dvs kompaktkameror man kan byta objektiv på, eller spegellösa systemkameror. Fördelen med detta är att huset blir mindre och man får bättre skärpedjups- och brushanteringsegenskaper jämfört med en kompaktkamera, jämfört med en ”vanlig” digital systemkamera är brushanteringen sämre. Nackdelen däremot är att man får en beskärelsefaktor på 2 gånger. 50mm blir alltså 100mm.
Objektiv och kompatibilitet
För att kompensera för olika beskärelsefaktorer har det sen ett tag tillbaka kommit objektiv som är anpassade för den mindre sensorformatet APC-S.
Nikon kallar dessa objektiv för DX (fullformat heter FX). Självklart går dessa att använda även på fullformat, men man kan få en stark vinjettering i kantera eftersom linsöppningen är mindre.
Hos Canon är det liknande, EF och EF-S. Där EF-S fungerar på endast APS-C-sensorer.
Självklart finns även dessa för (µ)4:3 också, men eftersom det i dagsläget bara är Olympus och Panasonic som använder detta så tillverkar de sina objektiv därefter ocskå.
Gång på gång ser jag bilder på Internet där vitbalansen är helt off, i mitt tycke i alla fall. Vad jag menar med vitbalans är att olika ljus har olika temperaturer, varmt och kallt till exempel. Kameran gör sitt bästa för att korrigera efter detta, men ibland blir det fel. Fel, undrar du kanske… Ja, när det vita är mer åt det orangea eller blåa hållet; då kan det vara dags att justera. Detta görs lättast i RAW-konverteraren. Jag använder Adobe Camera Raw som ingår med Photoshop.
Misstolka mig rätt, ibland kan en varmare vitbalans vara till fördel. Allt beror på vad det är man vill berätta med sina bilder, eller vilken känsla man vill förmedla. Man kan ju med hjälp av vitbalansen helt ändra känslan i bilden, antingen kan den vara varm och gosig eller iskall! Det beror helt på vad det är för känsla man vill förmedla, men samtidigt så bör man tänka på vad som faktiskt passar bilden också. Man kan ju faktiskt göra en bild bättre genom att använda ”fel” vitbalans… På t ex mingelbilder där belysningen har en viss färg, så att man förmedlar upplevelsen från att ha varit där.
Båda bilderna nedan tycker jag själv är bra, de har olika attityd och funkar beroende på vad man ska använda dem till. Men samtidigt bör man akta sig för att använda det på fel sätt…
Vill ni ha fler exempel så får jag leta fram lite, jag tycker de nedan visar övergripande vad jag menar.
Kall vitbalans, gör bilden lite "tuffare" i det här fallet
Mer naturlig vitbalans
Många ställer frågan, på alla möjliga forum, vilken modell eller märke de ska välja. Finns inga direkta raka svar till det; däremot finns det enkla riktlinjer. Har man inte finanserna på sin sida, men har lite foto-intresserade kompisar så rekommenderar jag att satsa på ett märke som är samma som majoriteten av dem. Då är det lättare att t ex låna objektiv eller annan utrustning vid behov. Det är alltid bra att kunna prova t ex ett objektiv innan man köper det, för att se om man trivs med brännvidden eller ljuskänsligheten. Förutom att försöka välja märke efter sina kompisars utrustning så tycker jag även att man ska passa på att klämma och känna lite innan, för att se om du är bekväm med kameran i handen. Att välja en kamera som ligger bra i handen och känns balanserad för din handled är en stor grej, tycker jag. Att glida runt med en kamera i handen som man inte alls tycker är skön att hålla i är inte speciellt bra, eller inspirerande. När jag köpte min första digitala systemkamera stod det mellan Canon 400D eller Nikon D80; jag köpte den senare mycket på grund av att ergonomin var bättre, knapparna satt mer tillgängliga men framför allt så kändes den bra i handen. 400D:n gav mig en konstig spänning i en muskel, då den var så liten och tyngden låg fel.
Skillnaden mellan kompaktkamera och systemkamera
En stor grej man bör tänka på är att bara för att man köper en systemkamera så kommer inte bilderna bli automatiskt bättre… Det som skiljer en systemkamera mot en kompaktkamera är att man måste till 99% ”framkalla” bilderna, förutsatt att man fotograferar i RAW (då vissa systemkameramodeller gör samma sak som kompakt när man fotograferar i jpeg, beroende på inställningar i kameran). Många kallar det för redigering, men det är egentligen samma process man gjorde i mörkrum när man arbetade med film. Man måste alltså lägga på mer kontrast, och öka färgmättnaden för att öka känslan i bilden. Adobe har utvecklat ett program som heter Lightroom, just på grund av detta. Man ”framkallar” bilden, framhäver det bästa på ett relativt enkelt sätt. Vill man gå djupare, och manipulera bilden (t ex klona bort en stolpe eller något mer avancerat) så är det Photoshop man bör vända sig till istället. Det går självklart att framkalla bilder även i Photoshop, jag föredrar det själv då jag känner att jag har mer kontroll över vad jag vill göra. Kompaktkameror gör detta automatiskt när bilden tas, bara för att folk som inte är fotografer ska kunna tycka att bilderna är bra utan att behöva göra något med dem.
Objektiv, blixt och bildstabilisering
Dessutom av egen erfarenhet, när man köper ett paket (eller, kit som det oftas står) ingår det ett ”komma igång” objektiv. T ex ett 18-55mm med variabel bländare 3.5-5.6. Detta innebär att när man zoomar med objektivet, så sänks ljuskänsligheten. Alltså, det krävs mer ljus för att det du ska fotografera ska fastna på sensorn. Kameran kommer kompensera detta genom att öka slutartiden och rörliga objekt blir svårare att ”frysa”. Det blir även svårare att handhålla kameran, eftersom alla små, små rörelser du gör bidrar med att bilden blir suddig på grund av rörelseoskärpa. Så, mitt förslag är att antingen komplettera kittet med t ex ett 50mm 1.8 eller 35mm 1.8 beroende på vilken av dessa fasta brännvidder som känns bäst för dig. Dessa objektiv är väldigt ljuskänsliga vilket så klart hjälper till när man ska ta bilder när det är mörkt ute/inne. Nu tänker någon ”ja men man kan ju ställa upp ison”, och ja det kan man! Det man bör veta då är att kamerans ljuskänslighet ökar. MEN! Ju mer du ökar iso desto mer brus kommer det bli i bilden, även skärpa och detaljnivå kommer att sjunka… Om du inte vill ha ett fast objektiv utan vill ha någon zoom, så rekommenderar jag i så fall att köpa huset och sen ett zoom-objektiv med fast bländare 2.8. Detta kommer så klart kosta mer eftersom det är dyrare att tillverka ljusstarkare zoom-objektiv. Tamron 17-50mm 2.8 är ett bra objektiv att börja med. Jag använde det själv på min D80 när jag ägde den.
Då jag personligen inte gillar blixtljus så tycker jag inte om att rekommendera folk att köpa en blixt (eller använda den inbyggda). Jag försöker jobba med naturligt ljus så mycket som det går, jag tycker att bilderna blir bättre då. Självklart kan man få bra bilder om man använder blixt på rätt sätt, till exempel i en fotostudio. Så när det gäller att köpa blixt, you are on your own! Jag har själv en blixt, som jag använder ytterst sällan. Mest samlar den damm, men jag har inte mage att göra mig av med den eftersom den kan komma till användning i studiosammanhang tillsammans med studioblixtar.
Hur väljer jag ”rätt”?
Vilken modell du ska välja är upp till dig själv, hur seriös du är med att fotografera, vilka funktioner du är ute efter och framför allt vad du ska fotografera. Ja, det är inte speciellt genomtänkt att köpa en instegsmodell á Nikon D40 om du ska fotografera sport. Varför? Kameran är för slö (vad gäller autofokus och bilder per sekund) och har för få fokuspunkter till att börja med. För att inte glömma avsaknaden av fokusmotor i kamerahuset (vilket betyder att du får manuell fokus på de objektiv som inte har en egen fokusmotor). Känner du dig osäker, fråga om råd från mig, dina kompisar som fotograferar eller säljaren i rätt butik. Och med rätt butik menar jag inte Mediamarkt eller onoff, utan t ex Kameradoktorn eller Fotokungen då dessa är renodlade fotobutiker, med säljare som själv fotograferar och brinner för sitt intresse/extrajobb. Jämfört med de stora kedjorna som bara är ute efter dina pengar, samt saknar kunskap och erfarenhet. (om det nu inte är en fotobutikskedja….)
Tänkvärt…
Sen när du har valt kamera, se till att inte tröttna. Ut och nöt, lär dig kameran, läs manualen om och om igen. Det är när du kan din kamera som du kommer ta de bästa bilderna. Alla är nybörjare i början och kommer ständigt att utvecklas och en egen stil kommer att växa fram till slut. Seså, ut och lek!
Det många inte är medvetna om är att det skiljer sig i hastighet från märke och modell. Att Sandisk tar ut mellan 700-800 kr (firewire-modellen) medan de flesta noname-modellerna runt hundralappen gör faktiskt skillnad. Jag ska nedan visa lite olika skillnader på ett par olika kortläsare för att visa detta. Dessvärre kan jag inte visa hur kameran presterar, då den funktionen är borttagen ur nyare modeller.
Ett tips många delar med sig av när det kommer till blixtar är att försöka använda den trådlöst, dvs ”off camera”. Vad man menar med det är att istället för att ge ett tråkigt ljus, rakt på (om man inte studsar i taket), så tar man blixten av kameran och försöker vara lite mer kreativ med ljussättningen. Man använder sig antingen av en trådlös radio-utlösare eller en kabel från kamerans blixtsko till blixten. Det går även att utlösa blixtarna trådlöst på andra sätt via respektive tillverkare, men detta är inte vad den här blixten handlar om utan om hur du enkelt kan bygga en snoot. Nu tänker du bergis ”vad tusan är en snoot?”; det är ett tillbehör som används för att begränsa ytan som blixten lyser upp. Oftast sprids ljuset väldigt mycket på speedlights och man använder alltså en snoot för att koncentrera ljuset ungefär som en spotlight. Dessa tillbehör kan ibland springa iväg i pris, och man kanske inte har lust att lägga 300+ kr på en plast-tratt utan att veta vad den används till eller om man ens kommer att använda den. Så, för att komma till sak.
Elinchrom Snoot
Allt du behöver köpa är ett rör med Pringles och lite maskeringstejp/eltejp (om du inte redan har detta). Du behöver även en kniv, jag rekommenderar en brytbladskniv då dessa köps billigt på t ex Clas Ohlson eller närmaste järnhandel. Varför? Jo, du slipper sabba en bra/dyr kniv.
Pringles
Efter att du förtärt/kastat/whatevs chipsen skär du ett jack rakt över burkens plåtbotten. Skär även ett par hack så att du får två flikar att vika utåt (eller inåt, enklare att justera om de är utåt). AKTA DIG! Metallen är vass, se till att inte skära upp fingrar/händer/ben. Flikarna hjälper till att hålla fast röret på blixten. Ta nu tejpen och tejpa några lager för att dölja eventuella vassa kanter och hörn för att förhindra framtida olyckor samt skydda blixten.
Straxt klart!
Grattis! Du har nu tillverkat en snoot, och sparat en hel drös med pengar. Nu är det bara att vara kreativ, använd den väl! Bidra gärna med lite bilder i kommentarerna, alltid kul när folk delar med sig av resultaten. 
BONUS! Fyll röret med svarta sugrör (klipp av dem på mitten) så blir ljuset ännu mer koncentrerat. Detta kallas för honeycomb (eller Bikakeraster på svenska) i foto-sammanhang.
fääääädi!
Utan snoot
Med snoot
Honeycomb
Jag ser det nämnas på fotokritiksforum och andra fotorelaterade websidor, ”bilden är direkt ur kameran”. Är det något att vara stolt över? Knappast. När det kommer till DIGITALA systemkameror (DSLR), MÅSTE man redigera bilderna för att få ut det bästa ur bilden. Varför, undrar du kanske? Jo, för att skillnaden på DSLR och kompaktkameror är att (beroende på inställningar förstås) DSLR ”dumpar” det som syns på kamerasensorn direkt ner på minneskortet, kompaktkameran å andra sidan redigerar bilden åt dig. Den ökar färgmättnad och kontrastnivåer… Jag ska knåpa ihop en liten jämförelse så kanske det blir en ”aha-upplevelse”. Skillnaden är stor, även fast det kanske inte alltid syns när man inte jämför brevid varandra.
Folk kanske anser att det är ”fusk”, men det är snarare att framkalla en bild än att fuska. Det är därför Adobe har ett program som kallas Lightroom, för allt man gör i det är att framkalla bilden; dvs framhäva den, få den bättre genom att öka mättnad, kontrastnivåer och annat.
Nedan synes ett relativt snabb ”ingrepp” i en bild. Allt detta arbete har tagit ett par minuter bara… Ett justeringslager med levels, och ett för att dölja lamporna till höger.
Originalbilden
Slutresultatet
Jag ser många där ute som har lite problem med svartvita konverteringar, många använder sig av kamerans gråskalefunktion eller gör det i photoshop genom att välja bild -> läge -> gråskala. Detta brukar leda till att bilden känns rätt tråkig och dassig, på grund av att man tappar mycket information från färgspektrat.
Här är ett sätt på hur du kan göra dina bilder mycket mer intressanta i svartvitt/gråskala, genom att använda Photoshop. (detta är gjort i CS4 men går lika bra i CS3)
